torsdag 18 april 2013

Kommunarrest

.... ja - jag har ju kommunarrest sa en arbetslös tjej till mig. Först förstod jag inte alls vad hon menade. Men visst har hon rätt. Som arbetslös är man skyldig att infinna sig på AF med väldigt kort varsel. (Detta informerade även min arbetsförmedlare mig om). Och om jag inte kan infinna mig inom en timme eller så anses jag inte stå till arbetsmarknadens förfogande. Giltigt skäl att utebli är att man har löfte om arbete.

Men vadå löfte om arbete? Om jag är på intervju så har jag ju inget löfte om arbete. Men tydligen räknas det som löfte om arbete i alla fall. Detta tillhör definitivt kategorin "saker man inte förstår".

Om jag åker iväg till Göteborg för att leta tänkbara arbetsgivare, för att lämna in CV och sånt som många unga människor får höra att de ska göra. Tänk om man gör detta och AF ringer. Då kan man ju inte infinna sig på AF ens samma dag. Blir man avstängd då? Eller räknas det också som löfte om arbete?

Och om man som arbetslös förväntas söka arbete i hela landet men man inte kan åka iväg för att sondera terrängen för att man riskerar att bli avstängd. Hur går den matematiken ihop?
Jag kanske kontaktar gamla vänner i Malmö och åker dit för att nätverka för att jag kanske ser detta som en möjlighet att få ett arbete. Men..... det är ju ingen intervju, det är ju inget löfte om arbete men det är ett sätt för mig att försöka få arbete.

Självklart ska man ha regler men ibland känns det som ett regelverk ligger kvar och lägger krokben för ett annat. Och om det finns AF här i landet som kallar in folk med kort varsel för att se att de verkligen kommer för att man tror att dessa människor myglar - så drabbar det ju alla dom som inte gör det.

Jag tror nog att om AF verkligen var en arbetsförmedling som stöttar och tar hand om de arbetslösa och försöker hjälpa dom ut i arbetslivet så har man koll på vilka som myglar. Och då behövs inte det här tramset.



måndag 8 april 2013

Före Hedenhös

Någon gång för länge sen var AF något man gick till när man blev arbetslös. Och det var där man fick stöd och hjälp. Och ja....allt var inte bättre förr och nej .... allt var inte optimalt. Men det fanns hjälp att få.

Det fanns en tid då det fanns något som hette beredskapsarbete. Det var ett riktigt arbete på en riktig arbetsplats med samma lön som kollegorna. Detta arbete varade i 6 månader. Det var en bra inkörsport för ungdomar och andra som behövde ta sig in på arbetsmarknaden. Jag är helt övertygad om att det fanns saker i det systemet som inte var bra. Men det fanns och det hjälpte många människor. Det var så jag fick mitt första arbete. Det var så många andra unga människor fick sina första arbeten.

Det fanns också arbetsmarknadsutbildningar. Om jag inte minns alldeles fel var dessa rätt utskällda. Säkert fanns det en hel del som inte fungerade där. Men när jag skulle tillbaka till arbetslivet efter min mammaledighet och upptäckte att alla skulle kunna Word så fick jag en sån utbildning. Det var en datasal i Nyköping där man efter ett tag kunde bli handledare och hjälpa de andra varpå man lärde sig ännu mer. Det var bra och det var det jag behövde. Där lärde jag mig för övrigt grunderna i DOS vilket inte heller var så tokigt. Och de där engelskalektionerna, för att fräscha upp språket, på tu man hand med engelskaläraren var kanonbra.

Allt var inte bättre förr men man kunde i alla fall få hjälp.




söndag 7 april 2013

Info man önskar inte fanns

Paul Ronge har skrivit ett blogginlägg om AF. Han har länkat till info om både det ena och andra gällande Arbetsförmedlingen och vad som sker och inte sker där nu.

Det är i många fall skrämmande läsning.  Bara en sån sak att varje arbetsförmedlare i snitt förmedlade ett jobb i månaden under 2010 och 2011. Ett jobb i månaden per arbetsförmedlare!!! ??? (källa Svenskt Näringsliv)

Och jag förstår att någon säkert tänkt att man ju måste kunna mäta arbetsförmedlarna på hur många platsförslag de lämnar. Det har ju hittills flera arbetsförmedlare jag och andra varit i  kontakt med vittnat om. Så de mäts kvantitativt på hur många platsförslag de lämnar ifrån sig. Men .... kvalitativt är detta helt förkastligt inte minst om man betänker att de tre förslag jag fått varit helt irrelevanta

Om man tror att fler personer ska få arbete för att arbetsförmedlingen lämnar ifrån sig platsförslag i parti och minut så är man fel ute. Det visar inte minst de siffror som Svenskt Näringsliv tagit fram.

.

torsdag 4 april 2013

Saker man inte vill veta

Träffade en ung kvinna och vi pratade arbetslöshet och jobbcoacher. Hon berättade om sin pojkvän som varit arbetslös tidigare. Han hade fått en jobbcoach. Det var helt galet sa hon. Han skulle söka 10 jobb om dagen 5 dagar i veckan. Och varje vecka skulle han också träffa coachen och redovisa alla jobb han sökt. Det höll på att ta knäcken på honom. Stöd och hjälp fick han inte.

Det fanns ju inte ens så många jobb att söka för honom, sa hon. Och de ansökningar han skickade iväg var det allt annat än god kvalitet på. Det fanns ju inte tid att titta efter jobb som kanske var möjliga att få och om ett sånt dök upp fanns ingen tid att jobba på en bra ansökan. Så det var ren massproduktion.

Ovanstående borde inte få ske. Jag tänker på alla de företag som får massproducerade ansökningar som de inte hinner ta hand om och inte hinner titta på. Tror arbetsförmedlingen eller vem det nu är som ställer kvantitetskrav att detta bidrar till att få arbete? Jag vet rekryterare som inte vill finnas på arbetsförmedlingens sidor för att det kommer så mycket skräp den vägen. Och med skräp menar de ansökningar som inte är relevanta eftersom de sökande är tvungna att söka alla jobb eller en viss mängd jobb.

Ovanstående borde verkligen inte få ske. Jag tänker på alla de arbetssökande som tvingas söka en viss mängd jobb. Inte av något annat skäl än för att någon ska kunna visa för någon annan att något gjorts. Och alla dessa människor som gång på gång på gång får nej. För även om du redan från början vet att du inte kommer få jobbet så är det aldrig roligt att bli ratad. Framförallt är det inte särskilt uppbyggande för självkänslan. Och självkänsla är något som många arbetssökande har brist på.

Så kanske borde man börja där - med att bygga upp självkänslan hos de arbetslösa - kanske borde man ge dem stöd och hjälpa dem hitta relevanta jobb. Jobb som kan vara möjliga att få. Och kanske borde arbetsförmedlingen återgå till det de en gång var - ett ställe som jobbar med att försöka förmedla jobb.

torsdag 28 mars 2013

onsdag 27 mars 2013

Svarstider

Vid mötet med AF fick jag veta att de kan ringa mig klockan 8 på morgonen och be mig inställa mig klockan 9. Och om jag inte gör det räknas det inte som att jag står till arbetsmarknadens förfogande.

Om jag blir sjuk ska detta skrivas på kassakorten. Inget mer.
Men om jag blir sjuk och jag har ett möte inbokat med AF så måste jag skriva in mig på nytt när jag är frisk igen. Och det innebär att jag personligen måste inställa mig på AF min första friska dag.
Men har jag inget möte med AF när jag blir sjuk behöver jag alltså inte skriva in mig på nytt. Logik?

Självklart ska jag inte stå skriven som arbetslös och arbetssökande om jag inte är det. Det är mer hur rutinerna fungerar som jag ifrågasätter.

Häromdagen hade jag en fråga till min arbetsförmedlare. Det tog två dygn innan jag fick svar. Det är skillnad på inställelse för mig som arbetssökande och svarstider från AF.