Fler frågor än svar

Eftersom jag hade en del frågor kring hanteringen av hur saker fungerar i allmänhet och hanteringen av handlingsplan i synnerhet så mailade jag mannen i Arvidsjaur. Det är som sagt en trevlig man och jag tänkte att han nog skulle kunna bringa reda och ge mig svar. Mannen i Arvidsjaur svarade inte via mail utan ringde istället upp mig. Det var ett trevligt samtal. Men efter samtalet har jag fler frågor än svar.

Dels undrade jag över det platsförslag han skickat mig. Han förklarade att han gjort en sökning och detta var första jobbet som dök upp i den sökningen. Han sa också att AF var skyldiga att skicka ett platsförslag till varje person som skrivit in sig. Sådant kollas tydligen av storebror någonstans.
Och de (mannen i Arvidsjaur och hans kollegor) har många samtal varje dag och de har inte möjlighet att sitta med kartan och titta vad som ligger närmast utan skickar bara det platsförslag som först kommer upp. Någon i Pajala kan få ett förslag i Ystad.
Min egen tolkning av detta är att dessa första platsförslag i många fall är helt irrelevanta. AF har ett krav på att göra en sak men det är inte ett kvalitativt krav utan rent kvantitativt.
Och hur många känner sig hjälpta av att få ett platsförslag som inte ligger i närheten där du bor och inte motsvarar det du har kompetens för? Inte någon skulle jag gissa. Lite som på Lotto - har AF tur kanske de prickar in ett platsförslag som ger den arbetssökande lite känsla av att någon faktiskt gjort något för att hjälpa till.

Gällande handlingsplanen som mannen i Arvidsjaur upprättat utan min medverkan så fick jag inte något tydligt svar på varför man gör så här. Det kan ju inte vara rätt. Det enda som han kunde klargöra är att denna handlingsplan är ett provisorium och att en handlingsplan måste finnas. Återigen ett kvantitativt krav. Alla ska ha en handlingsplan men innehållet är inte så viktigt. Det viktiga är att man kan kryssa i att handlingsplan finns någonstans i något system. För den handlingsplan jag fick sa mig sannerligen ingenting och inte tillförde den något i mitt jobbsökeri heller.

Slutligen fick jag veta att denne man från Arvidsjaur gör en första bedömning när det gäller min möjlighet att få nytt arbete. Detta görs utifrån ett antal kriterier. Han drog en del exempel i telefonen. Så jag förstår principen. Det jag inte förstår är hur han utan att ställa vissa frågor till mig kunde göra bedömningen att jag bedöms tillhöra den kategori arbetssökande som i princip bara är inne och vänder på AF.
För när han tog exempel så nämnde han handikapp och andra saker som kan påverka möjligheterna till ett nytt arbete. Och jag fick faktiskt inga såna frågor alls. Jag kan ju faktiskt ha ett handikapp som minskar mina möjligheter att få arbete. Det kan man ju inte veta om man inte frågar.

Så efter samtalet med den trevlige mannen i Arvidsjaur har jag fått lite kalla kårar när jag inser hur mycket som verkar handla om att göra saker för att saker ska prickas av från en lista. Inte saker som görs för att öka möjligheterna för att få människor i arbete. Mina frågor blir fler och fler och svaren blir allt färre.