.... men denna gång till en intervju. Det tog två veckor. Och det är inte AF's förtjänst och det är inte via deras platsförslag.
Jag kan inte låta bli att tänka på alla dom som söker jobb efter jobb efter jobb och inte ens får höra att ansökan mottagits eller de som söker mängder av jobb bara för att få höra via ett autogenererat mail att de tyvärr inte kommit på fråga. De där som inte ens blir kallade till en intervju. Hur långt borta från arbetsmarknaden känner man sig inte då?
Hur länge orkar man med det och vad gör det för ens självkänsla? Och vad får man för stöd då?
Vem ska trösta Knyttet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar