måndag 25 mars 2013

Tankar

Det finns sex stolar innanför dörren på Arbetsförmedlingen. Två av dessa stolar är avsedda för väntande, tre stolar är avsedda för datorerna och en stol är placerad vid telefonen. Ni vet den där telefonen som är en linje direkt till Norrland.
Det är dödstyst i det lilla utrymmet och vi sex som väntar knappar alla på våra telefoner. Om någon skulle använda någon av datorerna skulle vi alla se. Om någon skulle använda telefonen skulle vi alla höra.
Man hör fragment av samtal från den låsta dörren och man undrar om allt ska ske inför öppen ridå. 
En kvinna kommer ut från den utrymmet innanför, tar ett par snabba steg och sedan är hon ute ur rummet, ute från AF. En annan kvinna som arbetar där innanför  sticker ut huvudet från den låsta dörren och frågar oss som sitter där om någon har extra bråttom. En tjej nappar snabbt och jag undrar vad vi alla väntar på .
Min tid har nu passerats med två minuter och det känns som en evighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar